Lailas blogg

Att ha en hund är både arbetssamt och roligt och en sådan vän sänder verkligen iväg ovillkorslös kärlek till alla han möter men mest till oss i familjen. Emils bästa vän säger han. Emma och Nicke känns som bästisar och njuter av varandras sällskap. Staffan och jag får dagligen promenader och möjlighet att träna sitt ledarskap även om man upptäcker stora brister då och då. Lärorikt, underhållande och sååå mysigt!

Nu har vi tagit ett beslut om att Nicke måste flytta eftersom jag visar tydliga tecken på allergi...så oerhört sorgligt att jag/vi nu inte har något val. Ena stunden så kommer tanken - Nej men det är klart att vi behåller honom men sedan och i det här fallet slår logiken in och sätter sig över känslorna. Det är väl klart att han inte kan stanna hos oss om jag bara blir sämre och sämre och behöver ta mer och mer medicin. För att förhindra att jag utvecklar min allergi fullt ut så gäller det att stoppa nu.

Det har varit och är mycket tårar som fälls i familjen. Jag känner ju mig som boven här. Emil så klart vill ju ha sin bästa vän kvar men förstår att vi inte kan det. Jag kan till och med känna mig arg för att vi tog beslutet att skaffa hund av den enkla anledningen att jag inte ville komma dit jag är just nu. Välja bort nåt som jag inte vill bli av med!

Livet består av prövningar och just nu prövas jag hårt och har gjort det ett tag - så vad skall jag lära mig av detta? Min livsinställning som alltid är som nu... detta leder givetvis till något bättre för oss och för Nicke men ännu vet jag inte vad. Jag får vara tacksam över att jag fått njuta av Nicke så här länge och lärt känna vår goa hund som nu skall till en annan familj.