En milstolpe uppnådd
I måndags 24 november bara Emma bestämde sig för att gå in på dagis till personalen och sedan den stunden går hon hela tiden. Vi ser ett stort leende på henne när hon äntligen är rörligare och kan göra som hon vill (tror hon). Det är nog bara en tidsfråga innan hon springer runt, runt på nedervåningen - men det ser jag bara fram emot. Hon är så oerhört glad och positiv jämt. När vädret är som gråast och humöret är lägre än vanligt - så försvinner den känslan när jag tittar på henne för hon bara strålar och skrattar och är överlycklig för hur livet ser ut just nu. Något vi vuxna behöver lära oss av våra barn - leva i nuet och glädjas för det.
Tack så jättemycket för alla gratulationer på min födelsedag och fina kommentarer på bloggen! Jag fixade galant att bara titta på när gästerna åt av det som bjöds. Visst hade det varit ljuvligt att få äta av något men motivationen över att vikten bara rasar får mig att bli disciplinerad. Skulle vikten stanna av så skulle jag helt enkelt inte orka. Att det går i sån rasande fart beror nog mest på att det finns en del extra att ta av på min kropp. Idag skall jag pröva bodypump som jag inte gjort på evigheter sedan beroende på mina ryggproblem men jag har heller inte vågat när jag bara äter pulver - får helt enkelt se hur det går...
Det är grått idag men tänk på allt det vackra som finns inom er!
skriven
Jag blir nästan lite orolig när det rasar så fort
men så länge du mår bra är det ok.
Sen kommer det svåra att hålla kvar vikten.
Det gäller att lära om, och man vet, men ändå
så kan man inte greja det. Allt är ju såååå gott.