Måndag 6 oktober

Nu har jag börjat arbeta lite smått, så mycket som jag helt enkelt orkar och vill. Känns riktigt roligt att vara tillbaka men samtidigt en sorg över att föräldraledigheten är över. Jag förstår inte varför jag varje gång måste skolas tillbaka in i det vanliga livet. Inskolning för barnen på dagis är nog egentligen större för oss föräldrar än vad det är för barnen - jag kommer aldrig att vänja mig. Känns på nåt sätt att det är fel att lämna barnen till dagis när jag egentligen vill vara med dem men samtidigt så är det också roligt att få vuxentid och träffa sina kollegor. Dessutom älskar jag mitt arbete och kan inte tänka mig att göra nåt annat. Fast om det blir som jag och Staffan framtidsplanerat så kanske jag om några år byter bana - vem vet...
1 Staffan:

skriven

Ja, vi får väl hoppas, det vore mysigt.

2 Staffan:

skriven

Puss och kram på dej älskling.

3 Laila:

skriven

Jag tror benhårt på dig och våra planer! Puss och kram hjärtat.

Kommentera här: