Vilket år 2008...

Jag vet inte om jag skall tycka att vi haft otur eller om vi helt enkelt haft tur i livet. Jag tänker givetvis på allt som hänt oss under 2008 och ibland känns det som inte jag ser nåt slut på det heller. Fast oftast känner jag en tacksamhet över livet och allt som hänt. Tänk om inte Staffan hade drabbats i januari i år då hade vi inte haft chansen att gå igenom allt som vi gjort - det har ju faktiskt fört oss ännu närmare varandra!

Staffan hade inte fått möjligheten att vistats så mycket med Emma som han ändå gjort under min sjukskrivningstid. Jag kan ibland tycka att det känns jobbigt att jag varit så utmattad och trött och missat tid med Emma. Fast om jag hade kunnat backa och göra om denna tiden så hade  jag inte velat ha den annorlunda. Jag har lärt mig oerhört mycket om mig själv som jag trodde jag visste! Jag har tagit livsavgörande beslut och förändrat stora delar av mitt liv och börjat med nya intressen som jag alltid varit fascinerad av men aldrig tagit mig tid till. 

Fast att välja denna väg är inte lätt för jag känner att jag tappat vänner och det får jag ju ständigt kämpa med att inte känna sorg över. Jag har i alla fall lärt mig att jag KAN inte förändra andra människor utan jag kan bara förändra mig själv och det har jag gjort. I allt detta så känner jag mig trots allt stark och har en stor tillit till vad jag känner. Jag kan säga nej och sätta gränser och det arbetet är en pågående process att ständigt känna efter vad jag vill.

Emil opererade bort sina körtlar i tisdags och allt gick bra. Själv har jag äntligen fått bukt med mina ryggproblem. Jag har ju gått till olika naprapater och till min massör och det har hjälpt tillfälligt. Äntligen fick jag tips från Åsa på Hälsosam om en kiropraktor i Brämhult som är oerhört välutbildad och arbetat inom området under lång tid. I måndags fick jag äntligen träffa henne och fick också ett besked om vad som är fel. Ryggkotan längs ner i ryggraden är hoptryckt så att disken mellan ryggkoton är till viss del platt som orsakar alla mina besvär såsom bröstryggsproblem, nackbesvär, ständig huvudvärk. Enligt kiropraktorn så har jag gått med detta länge men min smärtgräns är alldeles för hög och jag känner därför inte efter.

I fredags fick jag också reda på av min läkare att knivskadan i handen som jag orsakade för två veckor sedan innebar att jag skar av mig muskeln i tummen och därför måste jag arbeta aktivt för att få upp rörligheten igen. Förstår ni nu vad jag menar med Vilket år 2008...?

I söndags var jag på bokmässan och blev spådd av Heiki Vesa och enligt honom så ser framtiden helt annorlunda ut..puh.

Varsamt sträcker jag mig
sakta sakta högt på tå
försöker nå att se
alldeles över kanten på muren
skyddsmuren, min
- där ute är salighet
    ro och vila ändlös
fullständig frihet

tack
för att jag fick en glimt
        av det landet
så att jag vet att jag kan
                   nå det
- inte bara i alltför
                korta ögonblick

Kram till alla Laila
1 Lillsyster:

skriven

Bara så du vet kära syster...du är älskad!!

Låt det aldrig råda något tvivel om det.



Bamsekramar från mig

2 Laila:

skriven

Det var skönt att höra, fast med dig tvivlar jag aldrig - det vet du! Massor med kramar till min bästa syster!

Kommentera här: