Lailas blogg

Här kommer ett fantastiskt stoff av Staffan. Premiär och jag har fått tillåtelse att publicera några texter av honom!
En kortnovell

På väg till pappa

Det här ska bli spännande, tio år sedan jag träffade pappa senast.

Jag undrar hur gubben mår. Undrar varför han inte ringde, utan skickade ett brev?

Å, vad skönt att få sitta ett par timmar på tåget, det är inte så ofta man hinner med att sitta och koppla av på det här sättet.

Har det redan gått tio år sedan han åkte in?

Han måste ju sakna sina barnbarn efter så många år, det vore ju konstigt annars. Men man kanske inte saknar någon man inte träffat. Han har ju åtminstone fått kort på de små liven, små och små förresten, de är ju redan sju och nio år.

Oj då, vad är det där, vilken jättehund, får han verkligen ha med sig den på den här vagnen?

Jag struntar i att säga till, det blir bara problem med sådana där killar med sina stora hundar. Wow, vilket fint hus, det skulle jag vilja ha. Synd bara att det ligger så nära järnvägen.

Det var fint med allt vatten runtomkring.

Jag undrar vad farsan vill, han kanske vill be om ursäkt för allt lidande han har utsatt oss för.

Det är inte klokt att det redan är tio år sedan mamma gick bort.

Å, vad jag saknar henne. Tragiskt det som hände, att pappa kunde vara så rå att han dödade henne efter den affären. Jag undrar om tiden läker alla sår eller om han fortfarande mår skit, han måste ju förlåta sig själv innan han kan gå vidare. Det kanske är det han vill säga, att han går vidare nu. Jag hoppas verkligen inte de mörka sidorna hos honom gått i arv till mig.

Tänka sig, vitsipporna blommar redan här nere, det är ju så underbart vackert med dessa vita mattor i skogen.

Vitsipporna påminner så mycket om mamma, hon var helt galen i vitsippor.

-Biljettkontroll!

Varför måste hon komma och störa med sin kontroll mitt i mina dagdrömmar?

Jag får väl ta fram biljetten, hoppas bara de godkänner min studeranderabatt utan CSN-kortet.

Undrar om tåget går fortare än bilen på motorvägen där borta, det ser ut som bilen kör väldigt fort.

Usch, nu kommer alla känslor tillbaka som jag har kunnat stänga ute. Det blir nog riktigt jobbigt att träffa honom. Mamma som var så snäll, varför?

Har jag förlåtit honom än? Nä, jag tror inte det. Vi måste prata ut om det här, jag och farsan.

Vi kan inte leva vidare med alla skuldkänslor som det här ger honom och all smärta jag har.

Det måste få ett slut, det här.

Oj, jäklar, det är snart dags att kliva av, och jag som inte druckit kaffe än. Det får bli en snabb kopp.

Nu börjar jag bli riktigt nervös. Hur kommer det här att gå?

Benen bär mig knappt! Måste gå av ändå.

Staffan Selander