Lailas blogg

Han mår mycket bättre och idag orkade han med oss alla i 2,5 timma. Han var pigg och glad och nu känns det verkligen som allt är på rätt väg. Staffan ligger fortfarande kvar i en övervakningssal på neurointensivvårdavdelningen och har ständigt en sköterska vid sin sida som övervakar honom. Detta beror på att han inväntar en sista kärlröntgen som helt skall utesluta ett pulsåderbråck och förhoppningsvis hitta det kärl som brustit. Än så länge vet vi inte när denna röntgen sker men jag hoppas att de genomför denna redan i slutet på veckan annars blir det nästa vecka. Om detta går som vi önskar så kommer han förflyttas till Alingsås lasarett och får stanna där till han klarar sig utan morfin. Han får smärtstillande hela tiden (morfin och kortison) mot huvudvärken. Innan han får komma hem till oss vet vi alltså inte alls i dagsläget.

Det som var tuffast då var alla tankar men främst få barnen att känna trygghet och en normal vardag trots allt som hände runt omkring. Jag var beslutsam att stötta Sebastian med skolarbete och hans aktiviteter, Emil alla frågor och gråtstunder som skulle tröstas och ändå kunna fokusera på skolan. Emma som fortfarande skulle kunna ammas och få en lugn tillvaro så att hon kände sig nöjd. Mitt i allt detta så tog jag striden med att få henne att somna på egen hand i sin säng och sova hela natten. En praktisk del i mitt liv för att jag skulle kunna vara utvilad - jag fattar ärligt talat inte vad jag fick all ork ifrån MEN jag förstår nu varför jag blev sjukskriven för utmattning. Det finns en gräns för alla...och min brakade i april 2008.

TACK alla nära och kära för ett fantastiskt stöd i allt det svåra. Vi har fått en ny chans och den skall vi vårda med omsorg! Personal på Sahlgrenska sa till mig att det kommer ta 1 år för familjen att återhämta sig från en sådan händelse vilket jag inte alls trodde på då, eftersom Staffan blev starkare redan under våren. Jag förstod inte då att hon menade mig och barnen också. Fr o m 5 januari 2009 är jag helt friskskriven och min läkare visste att detta skulle ta tid vilket jag helt blundade för. Emil är tryggare och jag känner att han inte alls tänker på vad som hänt längre. Sebastian har varit trygg och lugn ett längre tag så hela familjen har landat nu!