Löpning och Vårruset
Årets första löplopp är genomfört - med väl godkänt som betyg! (om jag får bedöma min insats själv)
Känslan jag hade igår kväll efter att jag kommit hem helt dränkt i regnvatten var euforisk över löpningen som gick fantastiskt bra, stundtals kände jag vad jag tror är runners high och jag hade inga hälseneproblem som jag befarade skulle stoppat mig.
Efter en längre tid med framfotalöpning så resulterade detta tyvärr i hälseneproblem för några veckor sedan och jag började inse att kroppen än en gång skulle sätta käppar i hjulet för att komma vidare i löpningen. Jag har i många år alltid fått avsluta min löpning med höft-, knä och benhinneproblem. Med några kilo mindre och flitigt läst mina favoritbloggar så insåg jag att framfotalöpningen är svaret för mig. Jag började enligt rekommendation med korta sträckor och bra uppvärmning enligt boken "Det perfekta löpsteget". Som sagt trots allt detta och mitt tålamod så fick jag oerhört ont i hälsenan och bestämde mig för att gå till min osteopat (han var den som också bekräftade att framfotalöpningen är det jag ska satsa på). Hans rekommendation var aktiv vila med mycket tåhävningar. Däremot trodde inte osteopaten att jag överhuvudtaget skulle kunna springa vårruset igår.
Räddningen var i lördags (två dagar innan vårruset), jag hjälpte brorsan med familj att flytta och träffade hans barndomsvän (vår vän med - tack!) som haft exakt samma problematik som jag och med hans tips så kunde jag genomföra hela loppet på en tid som jag aldrig genomfört tidigare. Helt otroligt och jag är så glad över min egen förmåga att faktiskt lyssna på kroppen, tips och råd och dessutom genomföra dem för en gångs skull. Jag hade nästan gett upp att genomföra tjejmilen i September men nu vet jag att jag kommer genomföra det loppet också och allt är ju bokat så det blir snart ut i spåren igen!
